Körkort

[Filip]

Alla har haft de där dagarna då inget stämmer, igår var nog en av de värsta jag varit med om. För att fullt ut kunna följa detta inlägg krävs lite bakgrundsinformation.

Alla Sony Ericsson anställda som åker utomlands, i alla fall till USA, blir tilldelade en guide som hjälper dem att ordna social security number, körkort och liknande som krävs för att man helt lagligt skall få vistas här en längre tid. Min guide är en dam på dryga 50 år vid namn Nancy. För en vecka sedan kom vi överens om att jag skulle åka och köra upp för mitt amerikanska körkort. Vi bestämde att vi skulle ordna allting igår vilket gav mig gott om tid att läsa på teorin och förbereda uppkörningen.

Igår kom jag till jobbet som vanligt men var naturligt nog lite nervös eftersom jag skulle iväg och köra upp efter lunch. Jag mötte upp med Nancy klockan 13 och vi tog min bil till Durham DMV för uppkörningen. Väl framme var det inte mycket till kö och det var snart min tur att rabbla vägmärken och genomföra ett teoriprov – givetvis blev det full pott på rubbet.

Den uppmärksamma läsaren tänker nu, ”Detta låter inte så dumt, om detta är en dålig dag för Filip, hur är då en bra dag?”. Jag ber er sitta tillbaka för nu börjar det…

Efter teorin så gick vi ut på parkeringen för den praktiska delen av provet. Jag var nu ganska lugn, bilen hade jag haft i snart en månad (jag hämtade ut den den 23/3) och kände mig bekväm i den. DMV-damen bad mig sätta mig i bilen och veva ner rutan. Jag gjorde som jag blev ombedd när hon istället ber mig gå ur bilen och avbryta provet. Det visade sig att skattemärket på bilen gick ut sista mars (8 dagar efter att jag hämtat ut den) och då kunde man inte genomföra det praktiska provet.

Eftersom jag hade fått ledigt några timmar att ordna allt detta ville jag få det avklarat så fort som möjligt. Jag och Nancy satte oss i bilen och ringde Hertz i Durham för att se om de kunde byta bilen på studs. De hade ingen motsvarande min i lager så vi bestämde oss för att åka till Hertz vid flygplatsen och byta den där. Halvvägs till flygplatsen ringer Nancys telefon och 3 minuter in i samtalet bryter hon ihop i tårar. Efter samtalet berättar Nancy att hon och hennes man separerat för tre år sedan men att skilsmässan ännu inte är helt avslutad. Samtalet kom från hennes advokat som befann sig hos en domare med mannens advokat för att avsluta skilsmässan akut, hennes man hade diagnostiserats med cancer i levern och man trodde inte att han skulle klara sig genom natten. Nancy var så klart tvungen att åka till sjukhuset och jag återgick till jobbet.

Senare på kvällen åkte jag och Bea till Hertz för att byta bilen. Mannen vi pratade med gjorde oss en björntjänst och uppgraderade oss till en dyrare kategori utan kostnad (de hade inga i vår kategori hemma). Nu kör vi runt i en röd Chevrolet Malibu utan fjärrlås, med riktigt smutsiga säten, konstig lukt och härliga vibrationer när man kommer upp i närheten av 65 Mph.

Men allt detta var igår. Idag åkte jag tillbaka till DMV Durham på egen hand och ordnade mitt körkort, det kostade totalt $8 att ta körkort. Bilen skall vi åka in och byta på lördag, tydligen har de mer att välja på under helgerna. Själv är jag mest glad att gårdagen är slut, nu hoppas jag bara att det dröjer innan jag får en lika dålig dag igen.