Mellanlandning

[Bea]

Nu är vi i Atlanta och har 4 timmars väntetid innan planet lyfter till Köpenhamn.
Vi lyckades checka in alla våra 6 väskor utan att komma över viktgränsen, men 3 av dem fick en "heavy-lapp". Vi blev utvalda för särskild säkerhetskontroll men det klarade vi galant.

Födelsedag

[Bea]

Idag var vi ute och firade Vanjas födelsedag och sa hejdå till Minh-Chau och Jessica.


Jag hade även ett sista träningspass med min personliga tränare Yvonne. Hur ska jag lyckas träna när jag kommer hem, om jag själv måste komma på alla övningar och hämta vikter :).

Middag

[Bea]

Igår packade jag och insåg att vi behövde en väska till. Vi är nu uppe i 6 väskor plus 2 kabinväskor. Jag åkte ändå till Camilla och lämnade en låda som ska åka hem i deras container i januari.
På kvällen var vi hemma hos Stella och hennes dotter Olivia och åt middag. De ska bo här 2 år till så vi gav bort det mesta vi har samlat på oss här som luftmadrassen, kuddar, handdukar, torkställ, diskställ, tidningar mm.

Sista måndagen

[Bea]

Den här veckan är det mycket som görs för sista gången. Jag gick min promenad igår och sa hejdå till mina promenadkompisar. På kvällen åt vi middag på Cheesecake Factory med Dennis och Chrissi, vi åt såklart cheesecake till efterrätt.

Lång kö

[Bea]

Det var lång kö för att få träffa tomten på shoppingmallet.

Julmarknad

[Bea]

I lördags var det dags för den årliga julmarknaden. Jag hade varit sjuk hela veckan. Det började med ont i halsen i måndags och i onsdags började snuvan komma. Hela förra veckan tog jag det lugnt och vilade. I fredags var jag dock tvungen att bege mig ut för jag skulle hjälpa till att ställa i ordning kaffebordet inför julmarknaden. Det är SWEA och en annan förening som heter Wasa som håller i julmarknaden. Wasa är en förening för amerikanare med svensk härkomst. På julmarknaden finns svenskmat att äta och köpa, Luciatåg, folkdans, dans runt granen, stånd med svenskt hantverk, Pippi hus, fiskdamm och lite till.
På lördagen när jag vaknade hade jag tappat rösten. Det var ju typiskt när jag skulle stå och sälja kakor och kaffe. Eftersom jag var en av de ansvariga för kaffebordet så åkte Filip och jag till julmarknaden och lämnade chokladbullarna jag hade bakat. Det visade sig att de som jobbade hade koll på läget så jag åkte hem och vilade. Jag ville så klart se Luciatåget kl 14.30 och Filip skulle hjälpa till från 15 så vi åkte tillbaka på eftermiddagen. Då mådde jag ok och nu kunde jag kraxa fram lite ord.

Thanksgiving

[Bea]

Förra torsdagen firade vi Thanksgiving. Filip var ledig halva onsdagen, hela torsdagen och fredagen. På torsdagen var vi bjudna till Filips amerikanska kollega Dave tillsammans med hans svärföräldrar och svåger. Jag var ansvarig för efterrätterna. Jag hade gjort äpplepaj, chokladkaka och chokladbollar som vi kallar dem i det här landet. Det var väldigt trevlig och alla var mätta när vi gick därifrån. Vi fick till och med lite mat med oss hem så vi åt kalkon på fredagen också.






I fredags var det Black Friday det är den största shopping dagen här i USA. Vissa affärer öppnar mitt i natten och folk står i kö för att komma in, det är speciellt elektronik som är billigt. Filip och jag åkte till outleten i Smithfield men vi gick inte upp så tidigt. Det blev inte jätte mycket shoppat men vi hittade lite julklappar, nya träningsskor till mig och lite kläder till Filip.

Peter & Helena

[Filip]

En av anledningarna till att vi åkte till Boston var att Helena gör sin postdoc i Worcester utanför Boston och att Peter var där och hälsade på till Thanksgiving. På söndagen körde Peter och Helena in till Boston och hämtade oss på vårt hotell och körde oss ner till the Boston Aquarium. Det märks här att jag och Bea är bortskämda med gratis eller i alla fall billig parkering i North Carolina. Det kostade $35 att parkera ca 2h i Boston och ungefär det samma att parkera fyra dagar på Raleighs flygplats.

I alla fall, på akvariet fanns massor av roliga fiskar och även ett petting zoo där man fick klappa djuren, Helena klappade en sjöstjärna och Peter klappade Helena.


Körturen från Boston till Worcester tar ca 45 minuter, inte inräknat tiden det tar att låsa upp dörrarna i Helenas centrallåsfria hyrbil och det är väldigt stor skillnad på städerna. Om Boston är som Lund är Worcester mer som Kyrkheddinge fast med en del av MIT - vilket faktiskt är riktigt tufft hur man än vrider och vänder på det.
En sak som Worcester kan stoltsera med är en finfin batting cage att träna baseball och softball i inomhus. Detta testade vi givetvis och alla var riktigt duktiga, Helena och Peter var lite bättre men det skyller vi på Peters cricketbakgrund och Helenas softballslag.


Efter en riktigt smaskig söndagsstek var det dags för sängen. Snäll som Helena är fick vi sova i hennes sovrum medans hon och Peter tog soffan. Måndagen var vanlig arbetsdag för Helena så jag, Peter och Bea tog en promenad och njöt av Worcesters gamla mentalsjukhus som såg ut precis som ett spökhus.


Innan vi tog tåget tillbaka till Boston tittade vi förbi Helenas jobb för att äta lunch och titta på när hon postdoccade.


Förresten, hur tror ni Worcester uttalas? Nej, det är fel, det uttalas "Woster", som "moster" fast med w, eller "Wostá" som Bostonierna säger.