En av anledningarna till att vi åkte till Boston var att Helena gör sin postdoc i Worcester utanför Boston och att Peter var där och hälsade på till Thanksgiving. På söndagen körde Peter och Helena in till Boston och hämtade oss på vårt hotell och körde oss ner till the Boston Aquarium. Det märks här att jag och Bea är bortskämda med gratis eller i alla fall billig parkering i North Carolina. Det kostade $35 att parkera ca 2h i Boston och ungefär det samma att parkera fyra dagar på Raleighs flygplats.
I alla fall, på akvariet fanns massor av roliga fiskar och även ett petting zoo där man fick klappa djuren, Helena klappade en sjöstjärna och Peter klappade Helena.
Körturen från Boston till Worcester tar ca 45 minuter, inte inräknat tiden det tar att låsa upp dörrarna i Helenas centrallåsfria hyrbil och det är väldigt stor skillnad på städerna. Om Boston är som Lund är Worcester mer som Kyrkheddinge fast med en del av MIT - vilket faktiskt är riktigt tufft hur man än vrider och vänder på det.
En sak som Worcester kan stoltsera med är en finfin batting cage att träna baseball och softball i inomhus. Detta testade vi givetvis och alla var riktigt duktiga, Helena och Peter var lite bättre men det skyller vi på Peters cricketbakgrund och Helenas softballslag.
Efter en riktigt smaskig söndagsstek var det dags för sängen. Snäll som Helena är fick vi sova i hennes sovrum medans hon och Peter tog soffan. Måndagen var vanlig arbetsdag för Helena så jag, Peter och Bea tog en promenad och njöt av Worcesters gamla mentalsjukhus som såg ut precis som ett spökhus.
Innan vi tog tåget tillbaka till Boston tittade vi förbi Helenas jobb för att äta lunch och titta på när hon postdoccade.
Förresten, hur tror ni Worcester uttalas? Nej, det är fel, det uttalas "Woster", som "moster" fast med w, eller "Wostá" som Bostonierna säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar