Russinsnurror

Som vissa kanske redan vet så är jag ju lite petig med vad jag stoppar i mig, inget socker och inga efterrätter är de förenklade reglerna. Jag försöker få Moa att äta så lite socker som möjligt också och ett sätt att undvika detta är ju att baka själv, därav surdegsbakandet. Jag tycker det är lite synd om Moa att hon alltid skulle få surdegsmacka till fika när det blir hembakat så jag har experimenterat med sockerfria "kanelsnäckor" på surdeg. I princip slänger jag ut sockret ut degen och ersätter lite av vätskan med osötat juicekoncentrat, fyllningen får ju givetvis inte heller vara sötad. Första försöket, äppelsnurror med äppeljuicekoncentrat och rårivna äpplen med kanel som fyllning, blev väldigt syrligt och gott. Den syrliga surdegen mot äpplena och kanelen funkade jättefint men det blev inte direkt någon kanelbulle och Moa ratade dem direkt.

Det senaste försöket är russinsnurror, samma som ovan fast med druvjuice i degen och hemmagjord russinsylt som fyllning. Moa hjälpte som vanligt till med arbetet och jag vet inte hur mycket russinsylt hon satte i sig men det bådade i alla fall gott för slutprodukten. Snacka om att bli tagen med handen i syltburken...

Trots att det var väldigt gott med russinsylt kunde hon tänka sig att dela med sig av den, hon är väldigt givmild vår dotter.

Moa var tveksam till en början men russinsnurrorna fick slutligen betyget väl godkänt, hon äter dem med glädje och de innehåller faktiskt inget raffinerat socker, all sötma kommer från druvjuicen och russinen.

Även om Moa uppskattade dem så är de lite för söta och "russniga" för min och Beas smak så det kommer att provas en variant med russin och rårivna äpple som fyllning. Inte för att jag och Bea kommer att äta dem utan mer för att det hade varit kul att ha en riktigt god bulle som man "hittat på" själv. En rolig detalj med russinsnurran är att degen blev lila/rosa av druvjuicekoncentratet och ser ut som en giftig leksakslera men det syns inte särskilt på de gräddade bullarna.