Falkenberg

I somras, vecka 33 för att vara exakt, så var vi i Falkenberg tillsammans med familjerna Hed,  Avenberg, Wall och Nilsson - totalt tio vuxna och lika många barn. Vi hyrde ett toppenstort hus så alla fick plats utan problem. Tyvärr kom vi aldrig till Grimeton, ett av UNESCOs världsarv, men däremot till en fårfarm. Här kunde man klappa får, fika och få avföring under stövlarna. Jag och Bea slog till på en fårpall även om vi var rejält oroade för att få med den i bilen hem - Bea lovade att sitta med den i knät hela vägen hem om den inte fick plats.

 När det bor tio barn tillsammans i ett gigantiskt hus så skulle man trots detta ibland kunna tro att man var där utan barn. Barnen underhåller sig jättefint själva och det gick över förväntan med allt som rörde småttingarna.

Morgan lärde sig inte prata, även om jämnåriga Vidar gjorde sitt bästa för att lära honom. Moa lärde sig inte hoppa rep, även om hon nog hävdar att hon kan det...

 

Alla hade fritt fram att göra vad man ville och det var utflykter och underhållning på olika håll hela tiden. Jag bakade en sockerkaka med några av barnen, själva degen tog cirka tio minuter att förbereda och sedan var det en halvtimmes städande på det - men de som åt det sa att kakan blev god.

Vi turades om att laga mat på kvällarna vilket verkligen är toppen. Man kan vara på utflykt hela dagen och sedan komma hem till middag på bordet. Vi bidrog med pasta pesto första dagen och sedan pulled pork från slow cookern en annan (den var en av anledningarna till den fulla bilen). Avenbergarna slog på stort och ordnade med kräftskiva så det pyntades och dukades - ett bord för de vuxna och ett för barnen.

Det blev ett riktigt gille och det faktum att Sia glass hade sin outlet i krokarna gjorde ju att barnen kunde äta glass till efterrätt så det stod ur öronen.

Överlag så har man nu kommit till den åldern där maten är en stor del av en resa, i alla fall om man skall tro bilderna. Det kan också vara så att det är just vid middagarna som folk sitter stilla och man kan fånga dem på bild. Barnen fick klara sig utan TV hela veckan men en kväll var det totalkaos och vi fick rigga en iPad med My Little Pony för att de skulle varva ner innan läggdags.

Kommer ni ihåg vår rädsla för att få in fårpallen i bilen? Den visade sig vara ganska ogrundad i jämförelse med den som infann sig när vi tittade på vad tre turer till GeKås hade resulterat i. Bea fick inte bara sitta med en påse i famnen, hon fick dessutom sitta i mitten i baksätet med ena sätet fällt vilket innebar att hon kom in och ur bilen genom att klättra över Morgans barnstol (tack och lov att jag har lite problem med ryggen och inte kan sitta bak en längre tid i vår bil). Men vi fick med oss allt hem och har därmed säkrat presenter till Moas födelsedag, båda barnen på julen och kanske till och med Morgans födelsedag i februari.