Moa är helt klart van vid studion nu, hon är bara lite burdus och kan utan problem gå rakt in under pågående session och skratta åt den nervösa modellen.
Det blev ingen riktigt bra serie bilder men några som är värda att spara blev det trots allt.
Skarpa funderingar....
Moa är helt klart van vid studion nu, hon är bara lite burdus och kan utan problem gå rakt in under pågående session och skratta åt den nervösa modellen.
Det blev ingen riktigt bra serie bilder men några som är värda att spara blev det trots allt.
Vi hade verkligen tur med vädret, det var strålande sol och för att vi skåningar inte skulle känna oss helt vilsekomna så hade Jimmie ordnat med värsta snålblåsten så man ändå frös ordentligt när man inte stod i lä i solen. Som tur var ligger det ett fik med utsikt över växjösjön och uteservering i lätt söderläge.
Moa betedde sig som vanligt vid lekplatsen, terroriserade de äldre barnen och tvingade dem att leka med henne, roade sig med att köra vagnen och sprang runt i största allmänhet. Elis mös fint i gungan med Ninni men det var inget Moa var intresserad av.
Det spelar ingen roll hur trött och gnällig Moa är, om man lockar med ett bad så blir hon världens solstråle. Hon plaskade och stimmade lite väl mycket i badkaret så Elis gav ganska snart upp.
För småttingarna tog kvällen slut med en stereovälling i soffan men vi vuxna fick riktigt smaskiga färsbiffar med ädelost som Jimmie vägt upp med millimeterprecision.
Eftermiddagspromenaden gick på Östra Torn förbi lägenheten vi bodde i innan och LTH. Två ställen som jag verkligen känner att jag är färdig med även om jag har väldigt goda minnen från båda platserna. Dagens studenter är klart slöare än på min tid, studierummen stod helt lediga och klockan var bara 14:30 på fredag eftermiddag...
Efter promenaden var det dags att titta in på Sony Ericsson och fika. Moa är helt fascinerad av blomkrukorna med små stenar i så i varje obevakade ögonblick är hon där och plockar och pillar.
Denna resa var istället för en BVC-träff så med oss hade vi Nellie och Malva med föräldrar, Christoffer och Jessica.
Vi hade fika och lunch med oss och njöt i fulla drag av denna tidiga vårdag. Höjdpunkten var nog de otroligt mysiga älgarna som kom fram och ville bli klappade. Moa var djupt oroad och gnällde först lite när hennes pappa klappade den stora älgen.
Moa hade som vanligt hur kul som helst och vägrade åka i vagnen som de andra barnen. Däremot hade hon inget emot att knuffa den förhållandevis tunglastade vagnen runt hela parken. Mot slutet var till och med Moa trött och kunde åka i vagnen men hon somnade inte förrän bilen började rulla ut från parkeringen.
Den sista halvtimmen var alla barnen helt slut och de var alla för trötta för att orka klappa de tama ungdjuren vid receptionen Vi får försöka klämma in ett besök till och då får Moa börja med att klappa de söta lammen och kalvarna.